amandabitch

försöker finna styrka, försöker finna hopp. kan inte vila, jag får ont i min kropp.
jag ser bilder av dig så fort jag sluter mina ögonlock, det är så kallt här & jag fryser.
känner lukten av dig från kudden brevid & jag ryser. Jag kunde ha det så bra, jag
kunde ha det hur jag vill. men jag sumpade chansen.. och jag gjorde det en gång
till. Jag vet inte, det känns som om jag bygger upp saker som jag sedan lämnar.
jag vet att det är jag i slutändan som måste förändras. försöker alltid intala alla andra
om vad som är rätt och vad som är fel.. men jag ser aldrig mig själv och tar aldrig
min egen del. men att lämna dig , det är aldrig någonting jag kan förlåta mig själv
för att jag gjorde, jag borde förstått det. men jag lyssnade inte på orden. du försökte
förklara, du försökte säga vad du kände. jag vet inte, men jag vill inte lämna dig här.
kan inte vara vänner. kan inte bara se dig gå förbi, jag ville vara med dig, ville leva
mitt liv. men jag vet att allting är försent nu, det är över nu.
det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig, dom är över nu.
hör ett boom boom boom som kallar på dig. det är över nu, men jag kommer
ihåg alla dagar med dig, dom är över nu. hör ett boom boom boom som kallar på
dig.
Jag vill inte vara den som sitter och saknar som pratar om tiden, om någonting
som man inte kan ta tillbaka. ser minnen passera förbi och jag vet att allt det
där har hänt i mitt liv. jag kan inte vara den som väntilerar igenom musik,
kan inte vara den som alltid ska vara stark, jag kan också må skit. och jag gör
det nu & jag vet att du känner ungefär samma sak. men vi kan inte gå tillbaks,
spela om allt i repris. allting var för bra, jag visste inte riktigt från början
varför jag fick ha dig i mitt liv. som en gåva från Gud, det finaste
jag fått. du gav mig hopp, du gav mig någonting att tro på igen.. du blev mitt liv,
den jag älskar & min bästavän. vi delade mycket, vi lärde varandra saker. men
tanken på dig idag den håller mig vaken, jag får ingen sömn. det känns som att
två år har passerat under bara en dröm. jag fick leva i den, leva med tiden.
Det spelar ingen roll hur mycket jag skriver, för kan aldrig väntilera dom känslorna
jag har inuti. det är över nu. det känns förjävligt att inte ha dig i mitt liv..
det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig, dom är över nu.
hör ett boom boom boom som kallar på dig. det är över nu, men jag kommer
ihåg alla dagar med dig, dom är över nu. hör ett boom boom boom som kallar på
dig.
utan tvekan så har dom finaste stunderna i mitt liv varit med dig. jag vet inte, men
jag är för rädd att inse att jag kunde förändras. jag har nog aldrig velat förändras.
det blir bäst med felen. men med dig fick jag förändras, till nånting bättre. den jag var,
den jag va, den har du fått förändras till den jag blev idag. jag tror inte att saker och ting
bara händer, allting har en mening. våran mening har inte slutat än, för att det du har gett mig
det finns kvar här. det jag är idag, det tror jag alltid kommer att finnas kvar här. även om jag
kan visa det för någon annan eller för dig eller för hela världen. så är det du som har skapat
det som jag blev idag, och jag vet att jag har aldirg gett tillbaka det du har gett till mig.
jag står inte ens på samma nivå, men hoppas nånstans nånstans inom dig att du känner
 lite som jag känner idag.